Ron är en inbi­ten schack­fun­da­men­ta­list som ald­rig spelar nÃ¥t annat än väs­ter­ländskt schack. Men i en arti­kel pÃ¥ en nör­dig schack­sajt hade han läst att man utvecklar sitt van­li­ga schack­spe­lan­de om man ock­sÃ¥ spelar kine­siskt schack, och det var den ursäk­ten vi behövde för att avvi­ka frÃ¥n schack­or­to­do­xin. Efter att jag spöat han ett par gÃ¥nger sÃ¥ kom vi pÃ¥ en rasan­de bra idé: Vi spe­la­de tvÃ¥ par­tier där den ena fick den väs­ter­länds­ka upp­sätt­nin­gen schackpjä­ser, och den andra fick den kine­sis­ka upp­sätt­nin­gen! Det blev alltsÃ¥ tvÃ¥ helt oli­ka arméer som möt­tes pÃ¥ spelb­rä­det. Det blev frukt­ans­värt vack­ra par­tier; höga svar­ta schackpjä­ser som kri­ga­de mot lÃ¥ga, plat­ta agres­sivt röda kine­sis­ka tecken.

Bohem­ka­pi­ta­lis­ten hat Hybrid­schach erfunden.